Tillbaka från Marseille.

Ja nu var man tillbaka från Marseille (kom hem 6 april). Vilken underbar resa! Vi var totalt 9 europeiska länder som deltog i teaterfestivalen. Det var: Sverige, Bulgarien, Spanien, Irland, Tyskland, Nederländerna, Frankrike, Grekland och Italien. Vi trodde först att vi antingen skulle få bo på hotell eller på själva skolan, men icke, vi fick veta på tågstationen i Sverige att vi skulle få bo i en familj. Jag fick bo med Pillan, en skitschysst tjej och både hon och jag har pluggat franska. Vi hamnade hos en jättetrevlig familj, mamman var vänlig och visade hos huset som var enormt och det syntes tydligt att familjen hade gott om pengar. (De hade till och med elektriska grindar och insynsskydd) Vilket fick mig att känna mig som om jag var hos en kändis. Familjen hade 2 barn en kille, Guillaume (eller Guit om han kallades). Väldigt snygg, men han var fåfäng och blyg. Deras andra barn var en flicka (minns inte namnet). Hon kunde knappt någon engelska utan det var Guit som fick översätta, men mamman kunde också hyfsad engelska. Nu undrar ni nog var pappan var, jag och Pillan trodde ju att det inte fanns någon men honom fick vi träffa 4 dagen eller nåt. Han samlade på kapsyler från champagne flaskor, han hade till och med glasat in dom. Han, pappan, blev jätteglad när jag visade intresse för kapsylerna.

Alla länder hade en pjäs att visa som man fick se varje dag och kväll. Irlands pjäs var underbar, dels för att den var så bra men också för att man förstod vad de sa. Alla länder utom Irland och vi hade på sina egna språk, vilket gjorde att det var svårt att hänga med vad det handla om. Men Greklands förstod man för att de gjorde det så tydligt så att man förstod ändå, Däremot Bulgariens var konstig. Jag trodde att det skulle vara en Romeo och Julia pjäs som var fysisk, alltså de skulle använda kroppen att berätta pjäsen. Men istället började de prata om Albert Einstein! Vafan har Romeo och Julia med det att göra? Sen när vi spelade vår pjäs så gick det bra i början, men sen började misstag komma. Vi glömde repliker på en massa ställen, även jag. Men jag är nöjd ändå, gissa om alla gillade mig. Alla kallade mig Michael Jackson eftersom jag hade hans moves i min dans. Irländarna var jättetrevliga och jag kommer verkligen att sakna dom!

Tack för att ni läser!

//Jelena

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0